Debutantporträtt

IMG_1257Publicerat i Svensk Bokhandel ”Vårens böcker 2015”

Att det blev en bok om just svenska ostron kan jag nog tacka pappa för. Han fiskade jämt, rodde drag, satte flundrenät och pilkade torsk. Jag håvade upp löjor, agnade beten och fjällade fångsterna på brädan i vattenbrynet. Strömmingen var godast, fångad i Bråvikens djupa fjärdar och panerad i margarinsmord järnpanna på Primusköket. Jag gillade aldrig den där ugnsstekta gäddan eller aborrgrytan. Det var så många vassa ben. Så fisket var nog ändå inget för mig, det fick pappa klara. Men intrycken fanns där. Jag läste istället, lånade travar på det Fenomluktande biblioteket på Östra Kyrkogatan i Nyköping där den näbbnästa damen bakom ståpulpeten nådigt stämplade lånekortet. Zola, Rousseau, de Maupassant, Voltaire, Hemingway och Fitzgerald passerade. Likaså Lagerlöf, Strindberg, Martinson, Heidenstam och Linné. Läsningen väckte en kreativ nyfikenhet. Det var så jag började skriva. Först sagan om Pip-Råttan, sen kärlekstörstande noveller och råbarkade romanutkast. Böckerna mönstrade på familjens segelbåt när vi kryssade längs ostkusten i Gryts och Sankt Annas vackra skärgårdar. Jag låg i stäven i Försvarets sovsäck och läste. Målet för seglatsen var alltid Byxelkrok på norra Öland, en plats som jag återvänt till i 58 år och nu även som deltidsöbo.

När jag var 14 år fick jag extrajobb som kassabiträde på Tempo med en lön på 4:32 i timmen. Storstaden lockade, så efter studenten gick flyttlasset till Åhlén & Holm på legendariska Ringvägen 100 i Stockholm. Där klirrade det av glamour i korridoren när annonsbyråchefens syster Signe Hasso hem från Hollywood. Det gjorde intryck. Jag funderade mycket på vad jag ville bli i livet. Så jag skrev brev till underbara Astrid Lindgren som svarade att ”öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv”!

Och det har jag gjort sedan dess.

Drömmen om att bli den stora frilansskribenten levde så jag flyttade till västkusten, kontaktade en fotograf och besökte alla tidningsredaktioner från Strömstad till Helsingborg och lanserade oss som stans hetaste scoopteam. Vi fick inte ett enda uppdrag. Jo, en kortare intervju för Året Runt med glaskonstnären Gunnar Nylund på Rörstrands Porslinsfabrik. Första mötet med svenska ostron var någonstans här, jag var helt fascinerad av fiskemetoden och den lilla moluskens unicitet. Förtrollande! Något som verkligen måste utforskas, men inte nu. Så jag fortsatte till Volvo, reste till Asien och skrev om bilmontering bland kängurur och kobror. Via informationskonsultbyrå blev det sedan egen reklambyrå. En fin upplevelse var Lars Hesslinds Författarskola på Marstrand där jag fick läsa upp en prosatext i Anders Wällheds radioprogram ”Boktornet”.

”Svenska Ostron – havets juveler” är min första bok. Jag vill följa upp med fler. Idéerna finns där och jag har redan skissat på ett intro med klirrande hollywoodska armringar. Eller – kanske med fräsande, nyfångad strömming i stekpannan?